Nåt vi borde bli bättre på kom jag att tänka på efter att ha läst Petra Krantz dotters inlägg http://petrakrantzlindgren.se/2013/04/15/barn-bestammer-sjalva-nar-de-har-gratit-fardigt-brev-till-alla-vuxna-fran-attaarig-flicka/
är att lära oss att visa samma respekt när vi tillrättavisar ett barn som om vi tillrättavisar en vän eller kollega. Det är ju väldigt svårt eftersom en vardag med barn är så full av korrigeringar och uppmaningar och tillrättavisningar. Men så klart vill inte vi få kritik eller ännu mindre en utskällning framför våra kompisar. Det vill ju inte de heller. En gång blev jag väldigt arg på Elmo då han hade en kompis från dagis hemma och nog märktes det stor skillnad på hans reaktion. Han skämdes inför sin kompis. Så ska det inte behöva vara. Shame on ME!
Ialla fall bör tanken vara med oss, att vi talar till barnen med samma respekt som om vi pratar med en vuxen.
En situation som jag ser jätteofta, och som jag lagt märke till sedan jag själv var liten, är den när barnet vill föräldern nånting men hen pratar med en annan vuxen. Barnet säger Mamma! Och försöker få uppmärksamhet. Mamman (/pappan) ignorerar. Barnet säger Mamma! Mamma! Mamma! MAMMA! MAMMA! Högre och högre, tills den vuxne till slut vänder sig mot barnet och fräser, märkbart irriterat: Tyst med dig! Gud vad du tjatar!
För det första så hade man aldrig bara ignorerat en annan vuxen som kom fram och bad om ens uppmärksamhet genom att säga ens namn. För det andra hade man absolut inte gjort det om den trots detta upprepat att den ville något. När man sedan vänt sig till den vuxne som vill säga nåt så hade man inte varit snäsig och sur utan tvärtom bett om ursäkt för att den fått vänta så länge. Den ignorerade personen hade också haft all rätt att vara sur över situationen och inte förväntats vara ödmjuk och skamsen.
Ett barn är impulsstyrt på ett sätt som inte vuxna är. De kan därför inte kontrollera sin impuls att vilja tala om nåt. Därför är det väl ett bättre sätt att DIREKT barnet vill nåt säga: Vänta lite, jag ska bara prata klart med Egon så lyssnar jag på dig sen. Eller säga till den andre vuxne: Vänta lite, jag ska bara kolla vad Elmo vill.
Vi kräver ofta att barnen ska lyssna direkt på oss och visar liten förståelse för när barnet ”stänger av” eller ”ignorerar” våra önskemål eller tillsägelser. Tänk efter om du själv alltid uppmärksammar barnet direkt hen vill ha kontakt med dig! Jag vet att jag ibland syndar och jag vet då att jag får skylla mig själv de gånger jag känner mig ignorerad.
annas sida 